Hur man är funtad.
Försöker hålla mig från att skicka ett mail. Vill inte vara angelägen. Vill vara sval och mystisk och frestande och ha mer behärskning än vad han har.
Vrider mig på kontorsstolen. Vässar en penna. Går till kopiatorn och låtsas leta efter något, stannar och pratar med receptionisten. Äter ett kexchoklad. Åker lite fort fram och tillbaka på plastunderlägget under stolen; från ena kortändan av skrivbordet till den andra tills en kollega sticker in huvudet och frågar vad jag håller på med här inne egentligen.
Ger upp.
Öppnar mailen, skriver
Tänker på dig.
För det är ju så det känns. Precis så. Vill egentligen skriva att han har tagit sig plats i mig, att han har gjort mig upp-och-ner och att jag inte ens behöver blunda för att komma ihåg hur han doftar - men det kan jag ju inte göra. Så jag skriver tänker på dig.
Stirrar på mailet några minuter, funderar på att trycka på skicka. Påminner mig om att vara sval och mystisk och frestande.
Lägger till
Då och då.
Vrider mig på kontorsstolen. Vässar en penna. Går till kopiatorn och låtsas leta efter något, stannar och pratar med receptionisten. Äter ett kexchoklad. Åker lite fort fram och tillbaka på plastunderlägget under stolen; från ena kortändan av skrivbordet till den andra tills en kollega sticker in huvudet och frågar vad jag håller på med här inne egentligen.
Ger upp.
Öppnar mailen, skriver
Tänker på dig.
För det är ju så det känns. Precis så. Vill egentligen skriva att han har tagit sig plats i mig, att han har gjort mig upp-och-ner och att jag inte ens behöver blunda för att komma ihåg hur han doftar - men det kan jag ju inte göra. Så jag skriver tänker på dig.
Stirrar på mailet några minuter, funderar på att trycka på skicka. Påminner mig om att vara sval och mystisk och frestande.
Lägger till
Då och då.
