secondlady.blogg.se

Han möter mig på torget och hans kind är kall mot min och han sjunger "I´ve got sunshine" i mitt hår och hela världen håller andan -

om han hade frågat mig just då
hade jag sagt ja

men naturligtvis frågar han inte, han tar mig bara under armen och ler och minuter senare sitter vi där på det där cafeet med fula gardiner och tittar på varann på behörigt avstånd över bordet. Han har köpt en espresso till mig jag dricker inte espresso alla som känner mig vet att jag avskyr espresso men han; han vet ingenting om mig och den tanken gör mig novembersval, men likt förbannad vill jag sträcka mig över bordet och bara nudda honom, bara lite -
Han säger något och skrattar lite hest igen och jag svarar så gott jag kan, och mina händer håller runt espresson som för att skydda den när det egentligen bara handlar om att de annars inte vet vart de skulle ta vägen

han ser alltid ut att le, det är hans läppar
de är vinklade så

och vi pratar jobbet och nya projekt och annat som det går att prata högt om, och jag nickar artigt ja och precis men mina ögonfransar är längre än någonsin;

och för varje gång han skrattar försvinner en handfull förnuft ur mig.